Sverigemästarklassen – rond 7

Johnny Hector & Nils Grandelius. Foto: Viktor Thorell.
Johnny Hector & Nils Grandelius. Foto: Lars OA Hedlund

Sanningens ögonblick börjar närma sig. Hur skulle det gå för ledarherrarna Tiger Hillarp-Persson, Nils Grandelius och Hans Tikkanen? Det som hände i den sjunde ronden var att Grandelius och Tikkanen vann sina partier medan Hillarp-Persson spelade remi. Två ronder återstår och allt kan hända..

Hans Tikkanen – Rauan Sagit var ett mycket långt parti på 94 drag. Tikkanen spelade London-uppställningen mot Sagits Holländska försvar och kunde därmed utveckla c8-löparen bekvämt på den långa vita diagonalen. Detta innebar också att svart kunde sätta upp en bas på e4 med sin springare som förberedelse för en flankattack. I detta läge lade Tikkanen in torndraget Tg1 för att förbereda brejken g2-g4. Här avvek Sagit omotiverat från sin grundplan med …g5 och opponerade mot London-löparen istället för att ha den som ett angreppsmål. Tikkanen tog inte chansen att byta bort sin London-löpare utan placerade f3-springare på e5 för att skapa komplikationer. Partiet blev också strategiskt komplicerat och vits kung hamnade på d2 när svarts e4-springare slog d2-springaren. Svart hade dessförinnan spelat …Lxe5 och vit hade tagit igen med d4-bonden istället för med London-Löparen som nu hade en London-diagonal som bara sträckte sig till d6. Svart brejkade dock omgående med …d7-d6 och den instängda svartsfältslöparen fick liv igen efter dubbla slag på d6. Detta var dock någonting som svart tjänade på efter …Tfd8 eftersom vit hade instabila löpare på d6 och d3 med d2-kungen bakom. De taktiska komplikationerna ledde till att svart fick slag på d3-löparen med d8-tornet men det hade varit ännu bättre att få en garderad fribonde med …exd3. Vit hade chansen i drag 22 att göra en artificiell rockad genom Ke1-Kf2-g1 men istället spelades det fatala 22.c4?? och vips efter 22…Tf8! var kungen avskuren från en fristad.  Sagit hade nu ypperliga vinstchanser om det inte vore för ett alltför passivt torndrag  efter 23.Ld6, nämligen 23…Tf7?? som innebar att svarts vinstställning reducerades till dynamisk balans. Förmodligen missade Sagit den taktiskt viktiga finessen 23…Tf5 24.Txd3 exd3 25.Dxf3 Td5 med pjäsvinst. Ställningen var minst sagt komplicerad för Tikkanen replikerade med feldraget 26.b4? som gav svart klar fördel igen. Något senare missade Sagit den optimala aktiveringen av sin springare och komplikationerna ledde småningom till ett dambyte. Om det var någon som hade fördel i den ställningen var det Tikkanen, eftersom det så kallade Fischer-slutspelet hade uppstått med löpare torn och löpare (dock svartfältare) mot torn och springare. Vit lyckades manövrera till sig en bondevinst och fick en fribonde i centrum. Vit stod på klar vinst efter 63 drag men i det 64:e satte Tikkanen bort en bonde på a-linjen och svart fick motspel. I det här läget är det den så kallade ”eviga tidsnöden” som påverkar spelet och optimal teknik i slutspelet är inte realistiskt. I drag 75 blev fribonden på e-linjen en fribonde på f-linjen eftersom svart gick med på tornbyte på rutan f6. Det hade varit bättre att gardera e6-tornet med 74…Kd7 men då hade vit kunnat fortsätta att manövrera i en mer lättspelad ställning. En tuff förlust för Sagit som hade goda vinstchanser i mittspelet om han hittat torndraget 23…Tf5. Det är just torndragen som har spökat för Sagit i de två senaste partierna.

Erik Blomqvist – Martin Jogstad var till en början ett Sicilianskt parti men sedan såg det snarare ut som Franskt. Tempoförlusten 14.Le2-d3 är anmärkningsvärd eftersom det var möjligt att spela Ld3 i ett drag istället för två och indikerar väl att Blomqvist inte är så hemtam i denna typ av struktur. Vit lade även in det mystiska 17.Tc1!? som endast såg ut att ha syftet att öppna c-linjen om svart skulle drista sig till att byta c5-springaren mot d3-löparen. Blomqvists drag var dock mer mångfacetterat än så därför att draget var också en förberedelse till varianten som skedde i partiet: 18.b4 Se4 19.Sxe4 dxe4 20.Le2 0-0 21.c4!. Kreativt spelat av Blomqvist och möjligen en indikation om att han har hittat Sverigemästarformen igen. Tyvärr försvann dessvärre alla potentiella kreativa torndrag eftersom samtliga torn byttes bort. Ställningen var jämn men vit hade praktiska chanser tack vare sin två mot en-majoritet på damflygeln i ett praktiskt slutspel med damerna och löparparet. Blomqvist blockerade snyggt svarts dubbelbonde på e4 med 34.Ke3 för att ta udden ur den bondens lust att expandera. De andra bönderna var redan blockerade av de egna kungsflygelbönderna. Vits dröm i detta läge var att byta dam och draget för att genomföra ett dambyte spelades men inte själva avbytet! Istället för 36.Dxd5 – med ett tekniskt vunnet löparslutspel – spelade Blomqvist 36.Dc3??. Jogstad skulle inte ha tillåtit dambytet eftersom det var möjligt att behålla praktiska remichanser genom att i vissa utvalda ställningar få hot mot den vita kungen. Istället för dambyte hände det överraskande att vit bytte bort sin goda löpare mot svarts dåliga så nu försvann det fördelaktiga löparslutspelet. Anledningen till denna enorma uppoffring var bonden på e4 men den var egentligen obetydlig eftersom den redan var blockerad. Det var bondemajoriteten och möjligheten till dambyte som var de viktiga parametrarna i ställningen. Även i detta parti slog den eviga tidsnöden till efter drag 40 och dunderblundern 56…Dd1+ var kanske inte helt överraskande då det vanligaste felet i tidsnöd är planlösa schackar. Ett långt ifrån perfekt parti men en kämpaseger var det.

Nils Grandelius – Jonny Hector spelade Engelskt, närmare bestämt varianten 1.c4 e5 2.Sc3 Lb4 3.Sd5 Le7. Vit fick en liten fördel med sin terrängfördel bestående av bönder på e4 och c4 mot d6 och c7. Partiet blev dock inte ett typiskt positionellt parti eftersom vit rockerade långt. Normalt är det riskabelt att rockera till vänster med en bonde på c4 och lite senare hamnade även b2-bonden på b3. Svarts pjäser var dock långt ifrån stridsberedda på damflygeln och vit hade redan kommit igång med sin bondestorm. Anledningen till att detta aggressiva spelsätt fungerade var på grund av vits goda kontroll i centrum. Hector spelade långt ifrån optimalt och vit fick bara större och större fördel i centrum och på kungsflygeln och det kändes som en massaker när man spelade igenom partiet. Det här partiet indikerar att Hector har tappat gnistan och det märktes även i partiet mot Tikkanen.Vi får hoppas att Hector kan hitta tillbaka till det schacket som han kan prestera när han är på topp.

Tiger Hillarp-Persson – Axel Smith öppnade med Damgambit och svart svarade med …dxc4 i drag 4 och lyckades hålla bonden. Vit försökte få kompensation genom att utveckla vitfältslöparen till den långa diagonalen som hade försvagats av just …dxc4 och …b5. Vit hade hela tiden spel för bonden och brejkade med det typiska b3-draget. Vit lyckades sedan byta bort alla lätta pjäser så att svart blev sittande med en passiv löpare på b7 mot vits aktiva på g2. I kombination med alla tunga pjäserna visade det sig att svart fick svåra positionella problem att lösa. Med viss hjälp av motståndaren lyckades Smith reda ut problemen och pjäserna började bytas av. Till slut uppkom det ett tornslutspel som var remi och det slutade också remi. Stockfish indikerade att vit stod på vinst men det är helt felaktigt. Tyvärr går det inte att lita på datorerna när det gäller tornslutspel med en bondes övervikt. De bedöms ofta som klart fördelaktiga eller ibland till och med vinst men en erfaren spelare ser efter några sekunder att det är stenremi. Vi är fortfarande bättre på att bedöma slutspel jämfört med datorerna som räknar 15 drag framåt när man egentligen inte behöver räkna.

Jonathan Westerberg – Emanuel Berg var det kortaste partiet för dagen. Westerberg spelade Avbytesvarianten mot Franskt parti. Detta kan ha berott på att Berg skrivit en mängd böcker om Franskt och bör vara en av de största experterna i världen på denna spelöppning. Man kan dock skapa udd i varianten genom att spela c2-c4 som Kasparov spelat i drag 4. Svart kan skapa udd genom att spela osymmetriskt med kungsflygelspringaren. Det vill säga om vit går med springaren till f3 går svart till e7 och tvärtom. Trots dessa inslag blev inte partiet så händelserikt och det berodde nog på att båda spelarna trots allt var nöjda med remi. Vit skaffade sig en kvalitativ bondemajoritet på damflygeln som öppnade b-linjen med b4-b5-bxc6 och den linjen begagnade sig vit av att i evighet hota den besvärande löparen på a5 med tornmanövern Tb3-a3-b3-a3 och så vidare eftersom svart själv gick fram och tillbaka mellan a5 och b4 för att bibehålla den starka bindningen. Vit hade sin dam på d2 och springaren på c3 så denna remimanöver var i princip nödvändig för bibehålla balansen i ställningen.

Ställningen efter 7 ronder: Nils Grandelius, Hans Tikkanen 5, Tiger Hillarp-Persson 4.5, Axel Smith, Erik Blomqvist, Emanuel Berg 4, Jonathan Westerberg 3.5, Rauan Sagit 2.5, Jonny Hector 2, Martin Jogstad 0.5

Rond 8 har följande möten:

Rauan Sagit – Martin Jogstad

Hans Tikkanen – Nils Grandelius

Axel Smith – Erik Blomqvist

Jonny Hector – Jonathan Westerberg

Emanuel Berg – Tiger Hillarp-Persson

 

 

 

Lämna en kommentar