Sverigemästarklassen – rond 4

Erik Blomqvist – Jonathan Westerberg. Foto: Viktor Thorell
Erik Blomqvist – Jonathan Westerberg. Foto: Lars OA Hedlund

Den fjärde ronden gick i remiernas tecken och hade inte lika många spännande bataljer som igår.

I partiet Rauan Sagit – Tiger Hillarp-Persson valde vit att spela Kungsindiskt i förhand med damen på e1 för att mobilisera e2-bonden till e4 och gå ur bindningen från löparen på g4. Hillarp-Persson slog helt sonika e4-bonden med sin d5-bonde och centrumställningen blev snabbt symmetrisk. I en helt jämn ställning försökte Hillarp-Persson sedan ta initiativet med 19…b5!? och offrade i initiativets intresse sin kantbonde på a5. När man möter Tiger måste man alltid vara på alerten på sådana drag vare sig de är korrekta eller inte. Initiativet är A och O i hans schackliga universum och det är därför han för några år sedan producerat en DVD om initiativet. I det här fallet var bondeoffret korrekt och svart hade hela tiden tillräcklig kompensation med sina bättre pjäser. Om det var Hillarp-Persson som stod för kreativiteten så var det Sagit som stod för tekniken för han kunde utan problem bibehålla jämvikten och ernå remi i ett olikfärgat löparslutspel.

Mellan de kampglada herrarna Emanuel Berg – Jonny Hector hade man förväntningar på ett intressant parti och så blev det även om spelöppningen inte talade för det. Berg spelade 6.Dc2 mot Hectors Halvslaviska uppställning och det blev ett symmetriskt spel i centrum med en vit bonde på d5 och en svart bonde på d4. Inom några drag stod både vits och svarts pjäser på okonventionella rutor för svarts torn stod på b2 och och vit hade sina löpare placerade på b4 och b5 och damen på c4. I detta läge hade vit en liten fördel och Hector hittade den bästa fortsättningen som var att offra kvalitet med b2-tornet mot vits b4-löpare. När vit slog tillbaka tornet kunde svarts dam plocka en vit centrumbonde på d5 och samtidigt hota matt på g2 eftersom svart hade en löpare placerad på b7. Vit hade hela tiden ett minimalt grepp men några inexakta drag från Hector gjorde att Bergs fördel ökade påtagligt ända tills han själv gjorde ett feldrag med 36.Le4? (istället för 36.Tf2) och Hector fick in 36…d3!. Denna bonde gick faktiskt rätt ner och det såg ut som att vit skulle förlora. Men i sista stund innan svart skulle sätta vit matt hittade vit den mirakulösa räddningen 44.Te6!! som garderade matten och ledde till remischackar med damen på e7 och e8 om svart slog tornet med f-bonden. Så blev det och remin var ett faktum. Det här partiet kommer säkert att få epitetet som det mest underhållande remipartiet i SM-klassen. Missa inte att spela igenom detta parti!

Erik Blomqvist – Jonathan Westerberg slutade också remi men var inte på långt när lika spännande som det föregående partiet. Spelöppningen var ett slags Damindiskt med ett tidigt 7.Te1. Svart svarade med 7…d5 8.cxd5 Sxd5 och undvek därmed potentiellt hängande bönder med 8…exd5 följt av ett senare …c5. Partifortsättningen innebar att Blomqvist kunde sätta upp ett nyklassiskt centrum (d4 och e4 mot e6) och få terräng i centrum. Lite senare omvandlades denna terräng till en fribonde på d-linjen men fribonden blev aldrig den maktfaktor den var tänkt att vara och istället blev den bortbytt mot en flankbonde. Efter några tunga pjäsavbyten slutade partiet med ett tornslutspel med tre bönder var på kungsflygeln.

Axel Smith – Hans Tikkanen hade den i våra dagar lite ovanliga spelöppningen Moderna Försvaret med ett tidigt …Lg4. Vit fick en bekväm fördel med löparparet och terrängfördel. Centrumpositionen var låst med bönder på e4 och d5 mot e5 och d6. Vit valde senare omotiverat att splittra sitt löparpar med manövern Lg5xf6 men detta gav bara spelrum för svarts svartfältslöpare. Såsom partiet utvecklade sig hade svart heller aldrig några problem. Senare uppstod ett torn och olikfärgat löparslutspel och här spelade vit extremt passivt förlitande sig på att ställningen var en fästning. Det tycktes vara så då spelarna enades om remi. Det här var ett remiparti med mersmak för Tikkanen eftersom Smith inte riktigt tog vara på fördelen av att ha vit i mittspelet.

Enda vinstpartiet i den fjärde ronden var det mellan Martin Jogstad – Nils Grandelius. Grandelius fick äntligen sin första vinst i turneringen efter att ha spelat tre remier. Han spelade varianten 3…a6 i Damgambit men efter några drag gick det över till Antagen Damgambit. Vit spelade på sund utveckling med b3 och Bb2 men när draget 11.Sd2? kom istället för det naturliga 11.a4 b4 12.Sb1 följt av Sbd2-c4 var det svart som tog initiativet. Tanken med vits elfte drag var att spela e2-löparen till f3 men under tiden hade svart fått spela …c7-c5xd4 och isolerat vits d4-bonde med lite bättre spel för svart. Vit gjorde sedan kardinalfelen att byta pjäser och det var bara i svarts intresse. Vit blev sittande med sin dåliga löpare på b2 samtidigt som svart hade en blockadspringare på d5. När Grandelius för tillfället lämnade manövreringsrutan på d5 försökte sig vit sig på ett taktiskt trick med 30.d5 för att öppna löpardiagonalen ner mot svarts kung. Efter 30…Sxd5 kom skenoffret 31.Sb4 men Grandelius ignorerade det med 31…Dd6 eftersom 31…Sxb4?? 32.Qd8+ hade lett till matt. Till slut blev det dambyte och så vann Grandelius ytterligare en bonde i springare- mot löpareslutspelet.

Ställningen efter fyra ronder:

Axel Smith 3, Hillarp-Persson, Hans Tikkanen, Nils Grandelius, Emanuel Berg 2.5, Jonny Hector 2, Jonathan Westerberg, Rauan Sagit, Erik Blomqvist 1.5, Martin Jogstad 0.5.

Rond 5 har följande möten:

Jonny Hector – Rauan Sagit

Hillarp Persson – Erik Blomqvist

Hans Tikkanen – Emanuel Berg

Jonathan Westerberg – Martin Jogstad

Nils Grandelius – Axel Smith

Resultat och ställning

Bilder av Lars OA Hedlund

Lämna en kommentar