Sverigemästarklassen – rond 3

SM-klassen, rond 3. Foto: Viktor Thorell.
SM-klassen, rond 3. Foto: Viktor Thorell.

I SM-klassen har redan en tredjedel av turneringen avverkats. Det går fort nuförtiden jämfört med för 20-25 år sedan då man spelade 13 eller t.o.m. 15 ronder istället för som nu 9. Det har också utkristalliserat sig vissa tendenser som att Axel Smith verkar vara en av segeraspiranterna till SM-titeln liksom att favoriten Nils Grandelius, med sin tredje raka remi, inte verkar vara den troliga vinnaren. Förr i tiden hade man råd att börja med en medelmåttig start men knappast nuförtiden.

Vi går nu över till partierna och de flesta av dem var underhållande publikpartier.

I partiet Emanuel Berg – Rauan Sagit fick den förstnämnde revanschera sig lite efter förlusten igår. Sagit spelade Najdorfvarianten och Berg svarade med det skarpa 6.Lg5 som ansågs vara huvudvarianten innan engelsmännen hittade på det Engelska angreppet i slutet av 1980-talet. Sagit överraskade lite i sin tur med det udda draget 6…Sbd7 istället för det brukliga 6…e6. Denna springare gick senare till c5 där den blockerade den viktiga c-linjen och Berg fick en klar fördel i de förvecklingar som uppstod. Sagit kom aldrig riktigt ut med pjäserna och till råga på allt fick vit dominera i centrum och på kungsflygeln. Det hela slutade med att Sagit artigt lät sig mattas mitt i centrum på rutan d5.

Jonathan Westerberg – Tiger Hillarp-Persson
Tiger Hillarp-Persson & Jonathan Westerberg. Foto: Viktor Thorell

Jonathan Westerberg – Tiger Hillarp-Persson kunde också ha blivit en Najdorfhistoria om inte den förstnämnde spelat 5.f3. Svart spelade treraderssystemet eller Igelkottförsvaret som det också kallas medan vit ställde upp sina trupper enligt Maroczy-systemet. Vit hade hela tiden mer terräng och svart avhöll sig från några bondeframstötar till den femte raden även när det objektivt sett var fullt spelbart. Både …flankframstöten …b5 och den centrala framstöten …d5 var möjliga vid några väl valda tidpunkter. Här är det intressant att notera att Hillarp-Persson, till skillnad från partiet igår, hade en avvaktande strategi och det var nog berättigat för Westerberg verkade inte spela efter någon plan eller vara på kreativt humör. I drag 22 började det slå gnistor om ställningen i och med flankdraget 22…h5 istället för det normala 22…d5. I det senare fallet hade nog partiet slutat med remi men efter textdraget skapades komplikationer vilket gav båda spelarna möjligheter att spela på vinst. Westerberg riktade in sig på den svaga bonden på b6 och Hillarp-Persson var tvungen att spela …b5 vilket även inkluderade …d5-framstöten. I det här läget gav det svart ett övertag då vits pjäser stod på konstiga rutor och man började tänka i John Nunns termer ”Loose pieces drof off!”. Mycket riktigt började det hänga när Westerberg ställde damen på c3 istället för på c2 eftersom det resulterade i ett löparoffer på f3. I romantisk anda antog Westerberg offret med resultatet att springaren kom till f3 och damen till h2. Precis som Sagit artigt gick in i en matt gjorde även Westerberg det, denna gång på rutan h5.

Jonny Hector – Axel Smith bjöd på en Kungsgambit och det hör verkligen inte till vardagsmaten nuförtiden. Smith spelade det intressanta försvaret 2…exf4 3.Sf3 Sf6 istället för det normala 3…g5. Det hade varit intressant att veta om Smith tänkt spela 4…Sh5 eller 4…Se4 efter det kritiska 4.e5 men Hector drog istället 4.Sc3 för att få ett slags övergång till Wienerparti. Så långt var allt väl men med Evansgambitdraget 10.b4? gick Hector alldeles för långt med det romantiska schacket till förmån för ett stillsammare klassiskt med 10.d5. Efter detta förödande drag hade alla broar bränts och Smith kunde tämligen enkelt angripa den vita kungen som aldrig fick möjlighet att hitta en fristad. Till skillnad från de två föregående partierna blev det ingen matt men väl materiell fördel i form av en löpare.

Jonny Hector – Axel Smith. Foto: Viktor Thorell
Axel Smith & Jonny Hector –  Foto: Viktor Thorell.

Nils Grandelius – Erik Blomqvist blev ett Slaviskt parti där Grandelius till en början nöjde sig med den anspråkslösa fördelen av löparparet. Vit fick positionell fördel med terrängfördel på damflygeln och god kontroll i centrum. Blomqvist ställde upp sig med Stonewall eftersom vitfältslöparen var bortbytt. Grandelius gjorde ett räknefel i denna struktur och spelade sin enda springare till e5 i det 16:e draget och svart kunde byta bort den med sin egen springare och samtidigt försvaga vits spets på c5 i bondekedjan. Sådana räknefel hör till schackspelarens vardag när man går igenom variantskogens grenar. Det fanns möjligheter att utöka terrängfördelen med 16.a4 eller fortsätta utvecklingen med 16.0-0 istället men även dessa drag krävde intrikat varianträkning. Efter det sistnämnda draget, med kungen på g1, hade Blomqvist kunnat bondestorma. Nu underminerade Blomqvist c5-bonden med …b6 och hade inga problem att få ett fullgott spel. Partiet var hela tiden jämnt och slutade med att Grandelius var tvungen att ta ut remischackar på grund av svarts farliga fribonde på h-linjen.

Hans Tikkanen – Martin Jogstad bjöd på Taimanovvarianten i Sicilianskt. Tikkanen spelade 5.Nb5 och tvingade i praktiken Jogstad att spela det mytomspunna Treraderssystemet. Precis som mellan Westerberg och Hillarp – Persson var det väntespel ända tills Jogstad tog sats och spelade befrielsedraget …d5 i drag 21. Svart lyckades eliminera vits terrängfördel bestående av bönderna på e4 och c4 och en symmetrisk bondeställning uppstod. Partiet såg ut att gå mot remi när Tikkanen lyckades vinna löparparet i den öppna ställningen. Ställningen var i balans men när Jogstad försökte splittra vits löparpar genom att byta bort svartfältarna fick vit ett ännu större övertag då vit hade dam, torn, löpare mot dam, torn och springare. Inte nog med detta, Tikkanen hade även två bondeöar mot svarts tre. Stockfish bedömde ställningen till ca 0.60 – 0.70 men ställningen var svårare än så i praktiskt spel för svart att försvara. Tikkanen förstärkte sin ställning undan för undan och lyckades få upp ett vunnet löpare- mot springareslutspel med en extra bonde. Här visade Tikkanen en stor portion tålamod i förening med god teknik och fick en välförtjänt etta.

Martin Jogstad & Hans Tikkanen. Foto: Viktor Thorell.

Rond 4 har följande möten:

Martin Jogstad – Nils Grandelius

Rauan Sagit – Tiger Hillarp-Persson

Emanuel Berg – Jonny Hector

Erik Blomqvist – Jonathan Westerberg

Axel Smith – Hans Tikkanen

Lämna en kommentar