Sverigemästarklassen – rond 2

Vi har nu kommit till den andra ronden av Sverigemästarklassen. Det ska för övrigt nämnas att Mästarklassen-Elit och Junior-SM startade idag.

Det första partiet mellan Rauan Sagit – Jonathan Westerberg blev remi och hade den spännande öppningen KIA (King’s Indian Attack), alltså Kungsindiskt i förhand. Det här var ett livsfarligt vapen i händerna på det kanske största schackgeniet genom tiderna, Robert James Bobby Fischer, som vann många glanspartier med detta spelsätt. Sagit fick till och med in Fischers revolutionerande idé 13.a3 som spelades i det berömda partiet Fischer – Mjagmasuren, Sousse 1967. Bondedraget har till syfte att stoppa svarts bonde från att avancera till a3 och skapa svagheter på fälten d4 och c3. Det som är det banbrytande med draget är inte bara att vit förlorar ett angreppsdrag på kungsflygeln utan att det gick emot Steinitz berömda princip att man inte ska försvaga bondestrukturen på samma sida man är angripen. Efter några drag befann sig Westerberg i det motsatta prekära läget att bestämma sig för om vit skulle få spela bonden till h6 eller om svart skulle dra…h6. Westerberg valde det förstnämnda och fick en klart sämre ställning. Men istället för att fortsätta angreppspelet med 22.Qf4 med idéer som att ”fianchettera den vita löparen på g7 följt av springarflytt till g5 spelade Sagit extremt passivt med sina torn på damflygeln och tappade styrkan i sitt angrepp. I detta läge kunde svart ha skapat motspel på f-linjen och i centrum men valde fel spelplan. Sagit fick från detta läge ett övertag som varade nästan hela partiet men det räckte inte till vinst. I slutställningen kan man se att vit har torn och två splittrade bönder mot löpare och tre välgarderade bönder, varav två är sammanbundna.

Det andra partiet mellan Axel Smith – Emanuel Berg slutade med seger för Smith. Berg spelade den aggressiva spelöppningen Engelskt försvar som uppkom efter 1.d4 e6 2.c4 b6. Frågan är dock om han inte gick för långt när han efter 3.e4 Lb7 4.Ld3 Lb4+ 5.Kf1 spelade det märkligt passiva baklängesdraget 5…Lf8?!. Ställningen är inte låst i centrum och det bryter därför mot de generella utvecklingsprinciperna. Denna löpare utvecklades efter …g6 till g7 och det hela resulterade i en treradersuppställning som starkt påminde om Flodhästen. Flodhäststrukturen gick sedan över till Tjeckisk benoni och här kunde Smith avgöra på klassiskt manér genom att öppna b-linjen med a3, b4 och bxc5 och profitera på det svaga fältet b6. Ett fint tekniskt spelat parti av Smith.

Tiger Hillarp-Persson – Nils Grandelius såg ut som vilken batalj som helst som uppkommer när man som vit spelar med isolani. Strukturen uppkom ur  Slaviskt försvar med 5…e6 efter dragföljden 1.c4 c6 2.d4 d5 3.Sf3 Sf6 4.Sc3 dxc4 5.a4. Hillarp Persson spelade i högsta grad ett kreativt parti. Det var speciellt tornmanövern från a1-a3-h3-h5-h6 som imponerade och man kommer att tänka på storheter som Lasker och Kramnik som har presterat liknande hårresande torndrag med framgång. Grandelius hade trots detta chansen att utjämna spelet med superdraget 20…Lf4! men missade detta och då hade vit vid flera tillfällen chansen till klar fördel. I ett läge stod vit till och med på klar vinst, det vill säga om det forcerade tornbytet med 35.Tc1! hade lagts in. Grandelius klarade sig alltså med ett nödrop i det här partiet och Hillarp-Persson var den moraliske vinnaren.

Martin Jogstad – Jonny Hector hade också Slaviskt på dagordningen, närmare bestämt den solida varianten 5…Lf5. Jogstad spelade 6.Se5 och man undrade om Hector skulle spela skarpt i stil med Morozevich (…g5 i ett visst läge) eller lugnt. Hector valde det senare alternativet och det kan ju ha hängt samman med att han vann igår och ville spela på säkerhet med de svarta pjäserna. Spelet mynnade ut i ett praktiskt slutspel med torn och löpare mot torn och löpare och där löparna var olikfärgade. Detta slutspel är inte så vanligt och uppkommer ungefär en gång på 83 partier (1.20 %). Remi var ett ganska logiskt resultat med tanke på gårdagens resultat för båda spelarna.

Det intressanta, när vi ändå är inne på statistik, är att detta slutspel även uppkom mellan kontrahenterna Hans Tikkanen – Erik Blomqvist. Tyvärr var detta slutspel en realitet i bara ett drag, eftersom tornen omgående byttes bort och då var remin ett faktum. Det var ett remiparti med mersmak för Blomqvist då han i Panovvarianten i Caro-Kann med löparparet och den bättre bondeställningen fick det lite bättre spelet i mittspelet kring drag 20 och framåt. Vit hade i det läget en isolani men var utan angreppschanser på kungsflygeln och då tenderar den att bli mer svag än stark.

Rond 3 har följande möten:

Emanuel Berg – Rauan Sagit

Jonathan Westerberg – Tiger Hillarp Persson

Jonny Hector – Axel Smith

Nils Grandelius – Erik Blomqvist

Hans Tikkanen – Martin Jogstad

 

 

 

 

Lämna en kommentar